Fail

Jaa, så kan det ju också gå...
Jag har ingen inspiration överhuvudtaget till att skriva, inga idéer och jag tar mig ingen tid.
Inbillar mig fortfarande att jag ska kunna skriva typ 20 000 ord på en dag eller nåt...  FAIL!

Men jag tycker om att heja på Millie istället :) Hon är jätteduktig ooch jag tror verkligen att det kommer bli något bra!
Men just nu behöver hon en ordentlig kick i rumpan för att ta sig över inget-kul-längre-tröskeln.
Jag är bra på att pusha och peppa.
Fast inte mot mig själv den här gången...

~ Mulin

Val och sånt...

Satte mig ner med Mu på tisdagskvällen och tittade på valvaka.
Något hände där. Nu ligger jag efter med en hel dag i min bok. Det är inte roligt längre och jag plågar mig fram mening för mening. Vet inte hur jag ska hinna ikapp.

- Millie [ 11 085 / 50 000 ]

Dag 3

Det är lunchtid på dag 3 och jag mår ganska bra. Att skriva 1667 ord om dagen är ingen större plåga, bara jag får skriva om något jag tycker om. Det går betydligt saktare när jag ska skriva t.ex skolarbete...
Jag försöker ligga några 100 ord över dagsmålet varje kväll. Det är ganska bra.
Det har inte tagit stopp i handlingen än, jag försöker dra ut på allt så mycket som möjligt så att nya idéer får tid att gro.

Jag hoppas att jag kan arbeta i samma takt de 27 dagar som är kvar. Det som oroar mig är slutet. Jag har i princip aldrig avslutat en historia innan. Hur gör man?

- Millie [4 720 / 50 000]

NEJ

Okej, jag fick ihop 1700 ord runt lunch. Lite över så mycket man ska skriva per dag, 1667 ord.
Men sen började laptopen fucka upp. På första november.
Måndag blir ett glatt besök till Tealibutiken...

- Arg Millie

På efterkälken!

Nu har jag äntligen kommit hem från alla mina trips hit och dit. Jag var i Töcksfors måndag-tisdag och Stockholm onsdag-fredag.  Borta bra men hemma bäst!
Så nu ska jag unna mig lite lov under helgen och såklart skriva min roman.
Millie är hur jäkla pepp som helst, det är underbart att se henne så levande och engagerad :3
Själv ligger jag på gränsen till farlig höstdvala med depp och massa dåligt men jag kämpar var dag för att hålla mig kvar i lyckans land.
Om det bara kom lite snö skulle det växa vingar på mig!


Jag och Millie började i alla fall att skriva våra romaner exakt kl. 00.00 med lite blandat resultat.
Millie hade en plan och det verkade flyta på bra för henne medans jag själv lyckades klämma fram en mening från någonstans. Jag har nämligen inte hunnit tänka på story och karaktärer och sånt så jag kommer skriva på impuls och improvisation de första dagarna tror jag. Men det kan ju bli något det med!

Nu ska jag unna mig lite sömn vilket jag tycker jag är väl värd :)
Happy Halloween!

~ Mulin

Inatt händer det!

Malin är i Stockholm just nu, så jag förlåter hennes brist på uppdateringar.
Inatt händer det. Jag har nu en laptop tillhanda där allt NaNo-relaterat sker. Skolarbete och nöjen på den här datorn, skriva skriva skriva på den andra.
Igår försökte jag få lite mer ordning på mina karaktärer. Ge dem namn och utseenden och så. Det blir alltid lättare för mig om jag får rita dem, då vet man vad de är för personligheter. Riktigt rädd blev jag när en av dem började prata med mig. Han övertygade mig om att han var inte alls snäll fastän det var det jag hade tänkt mig från början. Då klev en annan karaktär fram och sa att han kunde ta den andres roll. Fascinerande! Nu lever min historia på egen hand.
Det känns bra.

Peppad som fan
 - Millie

Det var en gång

När NaNoWriMo närmar sig så sakteliga så kör jag och Mu lite skrivterapi på MSN. Opening lines är lite roligt att leka med, så det var dagens underhållning. Det går ut på att helt enkelt skriva den första raden/raderna till en bok eller liknande som inte finns (än!).
Mulin får dela med sig av sina om hon vill, hon gjorde några fett bra som det vore synd om de gick förlorade!

- Hon hade förmodligen njutit mer av föreställningen om hon hade haft ögon att se med.

Sen försökte vi köra lite mer på teman och då fick jag uppdraget att skriva början till boken om vår kära lärare Bosse. Jag tyckte den blev rätt fin.

- Bo Elofsson undrade om någon i de högre positionerna tycke uppriktigt illa om honom. Ända sedan naturesteterna gjort sitt intåg på Älvkullegymnasiet hade han fått ta varenda klass.

Och även en om en kufisk kille på vår skola med kodnamnet Käften.

- Hon bara pratade och pratade. Om jag slog på den mest likgiltiga min jag kunde åstadkomma kanske hon inte skulle märka att jag inte alls lyssnade på henne, eftersom jag fann middagen som väntade på mig därhemma betydligt mer intressant att tänka på.


Det var allt för mig för ikväll. Nu drar jag till Stockholm ett par dagar, sen är jag förhoppningsvis laddad för att börja skriva på riktigt!

- Millie

Skriv för livet!

När min underbara vän Millie berättade för mig om NaNoWriMo dog jag nästan av lycka! Vilken otroligt kul grej att sammanfläta människor från alla världens hörn med en romantävling där alla kan bli vinnare :D
Jag gillar verkligen idén!

Dessutom ser jag detta som ett test ifall det där med att vara författare är något för mig. Det har länge varit en stor dröm för mig att få påverka människor lika mycket som mina förebilder, Astrid Lindgren och J.R.R. Tolkien och endel andra, har påverkat mig. Böckernas fantasivärld är något underbart att försvinna bort till ^^

Jag är 17 år och bor i mysiga Värmland. Det är faktikst mysigt. Jag skulle känna vemod över att behöva lämna allt här.
Fast det kanske man måste en dag...

November månad kommer bli något alldeles extra känner jag i alla fall! Jag ska lära mig tycka om kaffe och jag ska vara poetisk och skum för alla som känner mig.
Det känns mysigt och bra!


~ Mulin

Hej hå

Då har jag gått och gjort det.
Jag har överlämnat min själ till djävulen eller något i den stilen. Jag har hört att det ska vara ungefär så i alla fall.
Jag har anmält mig till NaNoWriMo, projektet där tusentals människor över hela världen sätter sig ner i en månad och bara skriver. Målet är en roman på 50 000 ord. Alla som klarar det är vinnare.
Det är främst till för oss som säger "Jag ska skriva en bok en dag" men som aldrig kommer till skott. Precis en sån är jag.

Jag är Millie och är 17 år. Bor i Värmlandsskogarna och har det rätt mysigt.
Har hört talas om NaNo många gånger förut men har alltid lyckats missa November. Även om jag inte hade gjort det hade jag nog inte varit nog mogen för utmaningen. Det är jag nog fortfarande inte, men jag tänker göra ett bra försök!

Jag har även lyckats lura med sig min mamma och min vän Mulin på spektaklet, och Mulin ska skriva med mig i den här bloggen om våra svårigheter och framgångar och allt annat spännande som kan dyka upp. Det kommer bli roligt.
Hoppas jag. Skolan får inte lida. Skolan FÅR INTE LIDA.
Det är ändå snyggt att gå runt med svarta ringar under ögonen i Älvkullens skabbiga korridorer.

Inte många dagar kvar innan det börjar!

- Millie

RSS 2.0